Okej, så budskapet har gått fram. Vi står inför en klimatkris, ett klimatnödläge och en klimatkatastrof. Den sjätte massutrotningen på jorden pågår för fullt, vi har överskridit sex av de nio planetära gränserna och i stora delar av världen drabbas människor redan av konsekvenserna – de svälter, flyr eller dör. Frågan blir då – vad fan ska jag göra? Något som inte är helt lätt för någon av oss att svara på. Det finns många sätt att resonera. Här är några av dem.
Denna essä publicerades ursprungligen i Ordfront magasin i oktober 2022. Ett utdrag finns här.
Ett ställe att börja på kan vara att fundera över vad du tycker är viktigast – mitigation eller adaption, som det heter med facktermer. Alltså att försöka minska utsläppen och storleken på klimatförändringarna – eller anpassa sig till dem. Hur är du som person? Allt fler har förlikat sig med tanken på att oavsett vad vi gör nu är många klimatförändringar redan här, och fler kommer, de är oundvikliga på grund av de utsläpp som redan gjorts. Vi går helt enkelt mot radikalt annorlunda samhällen och troligen något slags kollaps, eller kollapser. För vissa känns det då för sent med all sorts mitigation – men jag och många andra tycker att varje ton utsläppt koldioxid, och varje tiondels grad av global uppvärmning, spelar roll. Oavsett hur du tänker i detta val kommer det att finnas mycket att göra för varje människa, art, samhällsfenomen och plats vi kan rädda. Det finns rörelser som helt riktar in sig på att minska det oundvikliga lidande mänskligheten nu står inför. I den här texten fokuserar jag på mitigation, även om mitigation och adaption ofta hänger ihop.
Stänger du av kranen när du borstar tänderna? Släcker du lampan när du lämnar ett rum? Sorterar du dina sopor? Många av oss är numera uppväxta med att de här beteendena är självklara. De känns dock lite futtiga – eftersom de i viss mening är det. Missförstå mig rätt, forskning tyder på att det är bra att agera i linje med sin kunskap och sin moraliska kompass. Detta enligt boken "Klimatpsykologi" av psykologerna Frida Hylander, Kali Andersson och Kata Nylén. Men små, individuella handlingar har inte så stor effekt. Dels gör de inte så stor skillnad mätta i gram växthusutsläpp, och dels är de osynliga och påverkar därför inte andra. Fortsätt gärna att utföra dem, för det är goda vanor och en del av ett hållbart samhälle. Men de räcker inte.
En annan kategori av svar på vad en kan göra åt klimatkrisen tar betydligt större grepp. Risken är att de känns för stora för många av oss. Forskarna Seth Wynes och Kimberly Nicholas fick mycket uppmärksamhet 2017 när de listade de fyra personliga val som gjorde absolut störst skillnad för klimatet. Dessa var att:
För vissa människor är det här fullt görbart – och då är det ju bara att köra på – men för andra känns uppoffringen helt enkelt för stor. Kanske är dessa val inte heller möjliga – du kanske redan har barn, du har testat att bara äta växtbaserat och inte mått bra av det, du tvingas att resa i jobbet eller du bor på en plats där det blir för svårt att leva utan bil.
Jag tillhör dem som tycker att inre hållbarhet är en viktig del av hållbarheten. Det handlar inte bara om att mäta koldioxidutsläpp. Många människor – särskilt kvinnor – ställer väldigt höga krav på sig själva i klimat- och miljöfrågor, och riskerar att bli utbrända när de känner att de misslyckas. Vi lever trots allt i ett samhälle som fortfarande i stor utsträckning bygger på idéer som heltidsnormen och tvåbarnsnormen och där det är svårt att bo i vissa områden utan bil. Det behöver vi ha förståelse för tror jag. Så ställ inte orimliga krav på dig själv. Det är inte meningen att ditt engagemang ska göra dig sjuk. Gör det som fungerar för dig, i den situation som du befinner dig i just nu.
Inre hållbarhet och inre omställning är ett stort ämne i sig, det handlar om hur vi hanterar våra känslor inför klimatkrisen, och förändrar våra sätt att tänka och våra värderingar. Om du vill fördjupa dig i dessa frågor rekommenderar jag boken Klimatpsykologi samt buddhisten, akademikern och aktivisten Joanna Macys så kallade "Work that reconnects", på svenska mer känt som "Aktivt hopp."
Minst lika viktig är frågan om klimaträttvisa. Klimatkatastrofen är redan här, och den drabbar i första hand den så kallade globala majoriteten, främst människor i det globala Syd. De människor och platser som påverkas mest (så kallade MAPAS, most affected people and areas) tillhör sällan de mest privilegierade. Men när människor som jag från den privilegierade globala minoriteten säger att klimatet är den viktigaste och mest akuta samhällsfrågan beror det ofta på att det är den första stora naturkatastrof som drabbar oss. Många andra grupper har redan upplevt katastrofer eller till och med varit nära utrotning – ofta orsakat av en kolonial världsordning.
För mig leder detta till flera slutsatser. Det är både omöjligt och arrogant att säga att klimatkrisen skulle vara den viktigaste frågan att engagera sig i. Klimataktivism måste präglas av rättvisa för att vara meningsfull. Och så tror jag att många områden hör ihop. Om vi bara arbetar med klimatet kommer vi att missa många andra aspekter av verkligt hållbara, rättvisa och regenerativa samhällen. Så om det du brinner mest för är frågor som antirasism, dekolonisering, funktionsrätt, hbtqi-frågor, feminism, klasskamp, djurrätt, demokrati, fred, biologisk mångfald eller andra aspekter av hållbarhet tänker jag att det är minst lika viktigt som klimatarbetet – och dessutom en del av det.
Men om du vill prioritera klimatkrisen, och om du tycker att det är motiverande med siffror, skulle du kunna mäta dina koldioxidutsläpp. Det finns flera olika klimatkalkylatorer på nätet där du matar in sådant som hur du bor, transporterar dig och konsumerar, för att få en siffra på dina utsläpp. Sedan kan ditt mål vara samma som för att resten av världen ska uppnå målen i Parisavtalet – nämligen att minska utsläppen med sju procent varje år. Du får också syn på hur du kan minska dina utsläpp som mest – är det inom maten, sparandet eller elförbrukningen?
Det finns dock minst ett problem med klimatkalkylatorn som idé. En av dess starkaste förkämpar är nämligen oljebolaget BP. Varför vill ett oljebolag att individer ska mäta sina koldioxidutsläpp? Jo, då lägger vi vårt krut på våra individuella val som konsumenter – istället för att ställa krav på de största utsläpparna, som fossilföretagen, och förändringar på systemnivå.
Ett sätt att hantera det här är att göra som Bill McKibben, grundare av klimatorganisationen 350.org, föreslår. När han fick frågan "Vad är det bästa en individ kan göra för klimatet?" blev hans svar "Sluta att vara en individ." Det vill säga – lägg inte så mycket fokus på dina individuella val, utan fundera på hur du kan gå samman med andra. Vilka grupper tillhör du, och hur kan du påverka dem?
Har du en arbetsplats eller en skola där ni kan vara flera som skapar förändring? är du med i en bostadsrättsförening eller bor du i ett hyreshus där ni kan påverka ert boende? är du aktiv i en idrottsförening, en kyrka, ett fackförbund eller någon annan organisation som kan se över sitt miljö- och klimatarbete? Kan du gå med i någon förening eller rörelse som redan jobbar aktivistiskt eller politiskt med frågorna, eller kan du bli mer aktiv om du redan är medlem? Om inte annat har du säkert familj, vänner eller grannar som du kan prata med om klimatet och miljön.
När du inte bara agerar på egen hand gör du större faktisk skillnad, ditt arbete blir synligt på ett annat sätt, och forskning visar dessutom att du har roligare. Allt detta gör också att du blir mer motiverad att fortsätta, även när det är motigt, påpekar klimatpsykologerna.
Hur ska du då veta vilken roll just du ska ta i klimatrörelsen? Vad som passar dig, och var du gör störst nytta? Det finns ett så kallat Venndiagram av Ayana Elizabeth Johnson från podden "How to save a planet" som är tänkt att hjälpa till med att svara på den frågan. Ett Venndiagram består av en grupp av cirklar som överlappar i mitten. I det här fallet handlar det om tre cirklar.
Den första cirkeln representerar det som du är bra på, som du har erfarenhet av eller kunskap om eller kan bidra med. Kanske har du grymma nätverk, gott om tid eller tillgång till en lokal? Den andra cirkeln representerar det arbete som faktiskt behöver göras, det som gör nytta på systemnivå. Vilka frågor eller områden brinner du mest för? Den tredje och sista cirkeln representerar det som ger dig glädje, det som du tycker är roligt, intressant eller meningsfullt att göra. Utan denna glädje är det risk att ditt engagemang bränner ut dig. I mitten, där de här tre cirklarna möts, hittar du det som just du bör göra för klimatet. Det som du tycker är kul, som behöver göras, och där just du kan bidra till ett större sammanhang.
Ett liknande verktyg är Vardagsanalysen som har tagits fram av föreningen Vardagens civilkurage i projektet Klimatprata. Vardagsanalysen utgår från två byggstenar: personliga tillgångar och sammanhang. De personliga tillgångarna liknar det som kom fram i den första cirkeln ovan – det du kan bidra med. Det handlar om:
Hur använder du de här tillgångarna? Försöker du att ha en positiv effekt på klimatet, eller blir det istället ingen skillnad eller till och med destruktivt? Vardagens civilkurage betonar det andra benet i Vardagsanalysen, sammanhangen, vilket exempelvis betyder ditt jobb, din skola, din bostad, det du gör på fritiden och online. Som jag skrev tidigare är det bra att fundera på hur du kan ge de sammanhang där du redan befinner dig mer klimatfokus. Och kan du söka dig till nya sammanhang där du kan göra större skillnad?
Avsändarna betonar att det bästa sättet att förändra samhället är att vara en del av det. Det kan till exempel betyda att det kan vara värt att ta färjan till Tyskland för att delta i en aktion, även om det har en negativ påverkan på klimatet så kan fördelarna överväga nackdelarna. Det är också viktigt att välja sina strider – att lägga mer energi på förändringar som har större effekt, snarare än att slösa en massa tid på handlingar som inte gör så stor skillnad.
Det finns inga enkla svar på hur just du ska engagera dig för klimatet. Det handlar om vad som passar dig utifrån dina förutsättningar, och det kan krävas lite betänketid för att komma fram till det. Men jag vill påstå att det är värt det. Jag tror att våra handlingar gör skillnad. Klimatkrisen är inte binär – det är inte så att vi antingen lyckas eller så går det åt helvete, utan det finns en stor gråzon däremellan. Varje människa, plats, samhällsfenomen och art som vi kan rädda är värd att kämpa för. Jag tror också att det absolut värsta – både för oss själva och för klimatet – är att inte göra något alls. Människan kan vara en positiv kraft på jorden och särskilt vi i den globala minoriteten har ett ansvar att försöka vara det.
Abigail Sykes är journalist, översättare och pedagog med fokus på omställningen till ett hållbart, rättvist och regenerativt samhälle.
Källor
Engagera dig i inre och yttre omställning
Klimatanpassning
Rörelser som Omställning/Transition, permakultur, självhushållning och ekobyar rör sig i gränslandet mellan mitigation och anpassning med att både minska klimatavtryck och förbereda sig för stora samhällsförändringar.
Fler tips: