Flytta till landet och skaffa höns, eller kanske en ultramodern teknikoptimerad lägenhet i stan? Forskning visar att för att boenden ska bli hållbara på riktigt krävs gemenskap, mångfald och rättvisa.
Detta reportage publicerades ursprungligen i Ordfront Magasin nummer 2 2021.
Bassakullsvägen i skånska Baskemölla finns inte i min GPS än. Den nyanlagda grusvägen går förbi fyra gröna flerfamiljshus, samt två villor under uppbyggnad. Plaströr sticker upp ur marken här och där och stora ytor består än så länge bara av bar jord – men den gemensamma odlingen är anlagd och flera av de boende hälsar glatt medan de går sin dagliga promenad. Inflyttningen i lägenheterna startade i juni förra året och den sista familjen har i skrivande stund inte flyttat in än.
Baskemölla är en attraktiv tätort på Österlen, precis vid havet. I ekobyn som grundades här 1996 säljs villorna numera för mellan 5 och 10 miljoner kronor. Men när medlemmarna i ekobyn skulle bygga ett nytt bostadsområde valde de att göra lite annorlunda. Baskedal kooperativa hyresrättsförening blev en självständig organisation där de boende äger, förvaltar och hyr de 16 lägenheterna tillsammans. De betalar en insats på 200 000–340 000 kronor, samt en månadshyra på mellan 4 750 och 8 500 kronor plus el och fiber, beroende på lägenhetens storlek.
– Vi har valt kooperativa hyresrätter för att nästan alla ska ha råd att bo här, säger Alexandra Jansson, som sitter i föreningens styrelse.
– De hade väl blivit väldigt dyra om det var bostadsrätter. Min familj hade aldrig haft råd att köpa något här.
Råd hade inte heller styrelsens tidigare ordförande Helle Frederiksen haft.
– Jag bor i den minsta av lägenheterna, en etta på 35 kvadratmater, och är mycket nöjd, säger hon.
Lena Forsberg, Helle Frederiksen och Alexandra Jansson sticker inte under stol med att det varit en tuff process att ro bygget i hamn – men nu är de mer än nöjda med sina lägenheter. Foto: Abigail Sykes
En forskare som har undersökt vad ett hållbart hem egentligen innebär är Pernilla Hagbert vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm. Om just detta skrev hon sin doktorsavhandling 2016. När jag ringer upp henne säger hon att i byggbranschen i Sverige i dag blir hållbarhet ofta något som "läggs på" ett i övrigt ganska konventionellt bostadsbygge. Byggaktörerna väljer miljövänliga material, bygger energieffektivt och jobbar kanske med lärlingsplatser och sponsring av lokala fotbollslag.
– Detta är inte nödvändigtvis en hållbar bostadsutveckling, säger hon.
– Ett hållbart samhällsbyggande kräver omfördelning och omtänk när det gäller normer för boende, finansieringssystem och så vidare – helt enkelt systemperspektiv.
Pernilla Hagbert betonar att hushållens genomsnittliga miljöavtryck är tydligt kopplat till inkomst och hur stor yta vi bor på. Det betyder att människor som bor i hyresrätt, som ofta har lägre inkomster och bor mindre, i genomsnitt påverkar klimatet och miljön mindre än de som bor större, i villa och liknande.
– Det här står i kontrast till hur vi ofta pratar om vem som ses som hållbar. I projekt som lyfts fram är det ofta medelklasshushåll som konstrueras som hållbara medan miljonprogrammen görs ohållbara. Det blir en snedvridning.
I den mån mer hållbara bostäder faktiskt är dyrare beror det på att de skapas inom rådande bostadssystem – som är ohållbart, menar hon.
– Men det är inte givet att den motsättningen finns. Ekobyar och liknande är exempel på projekt där man försöker att till exempel bo enklare och dela mer.
I sin avhandling kommer Pernilla Hagbert fram till att många slags bostäder kan vara hållbara, och lyfter fram tre aspekter som krävs. Vi behöver:
Hur mycket påverkas övriga samhället av alternativ som ekobyar och kollektiv?
– Förändringsteorier visar att det är viktigt att någon går före och visar att det går, men man ska inte överskatta deras betydelse idag.
Tillsammans med en grupp andra forskare har Pernilla Hagbert just sökt pengar för att undersöka hur alternativa sätt att bo kan införlivas i bostadssystemet på ett mer strategiskt sätt så att fler får tillgång till dem.
– Det viktiga är nästa nivå, så att det inte bara blir en liten privilegierad grupp som kan realisera sina drömmar, utan att vi kan förändra bostadsmarknaden i stort, säger hon.
Området som Baskedal kooperativa hyresrättsförening äger utgör en del av etapp fyra av Ekoby Baskemölla. De övriga etapperna ligger tvärs över vägen mot söder. Foto: Abigail Sykes
En aktör som jobbar mer övergripande för att underlätta för kollektivt och miljövänligt boende är det icke-vinstdrivande bostadsbolaget Byar & kvarter. Det startade 2019 med fokus på tiny house-byar, ekobyar och kollektivhus. Nyligen skrev bolaget under sitt första kontrakt på ett flerfamiljshus i byn Strömsfors i Västra Götaland. Målet är att de första hyresgästerna ska flytta in i sommar. Det beskrivs som en "ekobogemenskap" där vissa delar kök och alla har tillgång till gemensamma ytor. Huset ska renoveras och skötas enligt ekologiska byggnadsvårdsprinciper och samskapas med hyresgästerna.
Initiativtagarna har länge arbetat med både omställning och inkludering och vill erbjuda bostäder för människor som vill bo hållbart och i gemenskap – inte minst personer som har svårt att hitta bostad på grund av sin ekonomi eller bakgrund.
En av grundarna, Elinor Askmar Cederholm, bor själv i en bogemenskap men är just nu särskilt intresserad av ekobyar, efter att ha deltagit nyligen i det internationella ekobynätverket GEN:s årliga konferens.
– Jag känner att där finns så mycket lösningar på våra civilisationsproblem, säger Elinor Askmar Cederholm över telefon.
– Det handlar inte bara om att ha en gemenskap, eller att använda hållbara material när man bygger eller renoverar, eller att odla. Det riktigt hållbara boendet är det hållbara livet. Att ha en grupp runt sig med runt 150 personer där man kan ha nära relationer och större demokratiska processer, där folk kan ha olika funktioner, där man kan producera det man behöver och bygga arbetstillfällen. Allt kultiverat på ett väldigt mänskligt sätt i samklang med planeten vi bor på. Det blir djupt meningsfullt.
Elinor Askmar Cederholm menar att människor historiskt dels har varit mångsysslare som bland annat skött om sina hem, barn och gamla, och dels har tillgodosett basbehov som mat, vatten, energi och råvaror utifrån den plats där de levt. Och att detta är kännetecken för ett hållbart boende.
– Det är ett problem att många av oss inte har en förankring i plats. Man kan ju vara nomadisk, men platsen är viktig för primärproduktion och för att ha naturliga gemenskaper att ingå i. Det finns en kraft i bosättningar där vi kan organisera oss tillsammans och där vi har de resurser vi behöver, säger hon.
Forskare har identifierat olika vågor av ekobyar i Sverige ur ett historiskt perspektiv. Den första vågen startade i slutet av 1960-talet och drevs av grupper av idealister som en del av den gröna vågen, med fokus på social och ekologisk hållbarhet. Den andra vågen tog vid i slutet av 1980-talet, där entreprenörer och byggföretag var drivande tillsammans med kommuner. Sociala aspekter och boendeinflytande tonades ner. Den tredje vågen kännetecknades av samarbeten mellan civilsamhälle och byggföretag.
Nu menar forskaren Dick Magnusson, universitetslektor vid Tema Teknik och social förändring på Linköpings universitet, att det går att tala om en fjärde våg. Efter ett uppehåll mellan 2001 och 2007, då inga nya ekobyar startade medan flera befintliga blev mer som konventionella bostadsområden, har nu minst tio nya ekobyar dragit igång. Dessa har ett starkare fokus än tidigare på jordbruk och permakultur, har startats utan byggföretag, samarbetar gärna i nätverk även internationellt, och mobiliserar genom sociala medier.
Dick Magnusson tror att ett hållbart samhälle kräver många olika slags boende utöver ekobyar, och nämner det nya ekologiska kollektiva kvarteret Kopparslagaren i Hudiksvall som ett exempel.
– Det borde finnas mycket potential för olika lösningar. Det kan vara allt från små jordbruksfastigheter till kollektivboende och stadsodling. Jag tror inte att ekobyar är enda lösningen, men de kan vara en del i den.
"Jag tror att coronahistorian har gjort att människor har upptmäckt vad som mär vmärdefullt i livet, nmämligen gemenskapen med andra mmänniskor", smäger Lena Forsberg, mäldst i Baskedal kooperativa hyresrmättsfmörening med sina 80 år. Foto: Abigail Sykes
I Baskemölla ekobys nya bostadsområde hoppar två katter runt på utemöblerna framför hus B. Baskedal kooperativa hyresrättsförening startade 2017 och sedan dess har medlemmarna planerat bygget tillsammans och gjort så mycket som möjligt själva för att hålla kostnaderna nere. Det har blivit fyra lågenergihus av ekologiskt och miljömärkt trä. Det mesta av materialet är förnybart, allt uppfyller Svanens krav och inget är i plast. Husen har jordvärme, solpaneler och energisnål FTX-ventilation. På området ska det också finnas sju villor samt ett allhus med matsal, bibliotek, hobbyrum, en stor samlingslokal, matlag och tvättstuga.
Hittills har det blivit mindre gemenskap än det var tänkt, främst på grund av coronapandemin. öppet hus och gemensamma middagar har fått vänta, men föreningens arbetsdagar har kunnat genomföras som planerat och i julas firade åtta boende jul tillsammans vid grillplatsen. Pandemin har också försenat arbetet med allhuset. Men att det sociala är centralt tycker både Alexandra Jansson och Helle Frederiksen.
– Det är viktigt för många av oss som är ensamstående att ha en vardagsgemenskap, säger Helle Frederiksen.
Styrelseledamoten Lena Forsberg är äldst i föreningen med sina 80 år. För henne är föreningens sociala aspekter viktigare än husens miljöpåverkan.
– Det har inte bara varit ett byggprojekt, utan ett socialt projekt. Den sociala gemenskapen, att man gör något tillsammans, är det viktigaste också för framtiden. Efter hand har vi kommit fram till att vi inte bygger för oss själva utan för dem som ska bo här efter oss, säger hon.
Mer om byggemenskaper och självbyggeri kan du läsa i min artikel Bygg ditt eget hem.
Abigail Sykes är journalist, översättare och pedagog med fokus på omställningen till ett hållbart, rättvist och regenerativt samhälle.
Vad är...
en ekoby?
Socialt hållbar: max 50 hushåll, tillgång till allhus med mera.
Ekologiskt hållbar: miljövänliga material och lösningar, lokala kretslopp av råvaror och energi, tillgång till odlingsmark med mera.
en bogemenskap?
Bogemenskap, eller gemenskapsboende, är ett samlingsnamn för boendeformer som präglas av utökade möjligheter till samvaro och gemenskap i vardagen, grannar emellan.
ett kollektivhus?
Begreppet kollektivhus sätter fokus på utformningen av huset, i kombination med att boendet innebär vissa organiserade gemensamma aktiviteter.
De flesta av de drygt 50 kollektivhus som finns i Sverige växte fram under 1980-talet, i första hand i de större städerna. Idag ökar intresset på nytt.
ett kollektiv?
I ett boendekollektiv (kallas även klusterboende eller bara kollektiv) går gränsen för den privata sfären vid dörren till det egna rummet. Man har ett eget rum, eventuellt med toalett, i en gemensam lägenhet och delar alltså vardagsrum, kök och kanske även badrum med övriga boende.
Källa: Boverket